Det händer så mycket...
Jag förstår fortfarande inte var tiden tar vägen. Jag har så mycket som jag skulle vilja göra och så mycket som jag borde/måste göra men jag hinner inte med. Nu är det till råga på allt redan slutet av oktober och det börjar bli dags för julklappsinköp också. Vilket i och för sig är mycket trevligt (om man bara vet vad man ska köpa) men jag hade inte riktigt räknat med det redan nu...
Är det något man kan göra för att lugna ner den rusande klockan eller är det bara att gilla läget, spänna fast säkerhetsbältet och "go with the flow"?
Tja, tids nog kanske man vänjer sig...
Det händer saker i mitt liv hela tiden och vissa är trevligare än andra. Det är trevligt att det är skapligt lugnt på jobbet men mindre trevligt att ha varit sjuk och att ha maken inlagd på sjukhus för Stroke-kontroller. Nu var det ingen fara med just det men det var fortfarande inte en speciellt trevlig upplevelse.
Ibland känns det också som att det händer alltför mycket på en gång... Till exempel så har vi någonting inbokat varje helg fram till jul. Vissa helger är det inte särskillt mycket, andra är fullbokade men varje helg är det någonting som är planerat och bokat...
Jag vet att jag är ett planeringsfreak utan dess like (fastän jag har blivit mycket bättre de senaste åren så det så!) men det kan faktiskt vara skönt när ingenting är planerat flera veckor/månader i förväg utan att man bara kan vakna på morgonen och veta att "idag ska jag inte göra någonting alls, kanske bara kliva upp för att stoppa någonting i magen men inget annat". Tyvärr verkar inte det vara någonting som kommer att inträffa den närmaste tiden och jag har ju en tendens att ta på mig mer och mer saker också så jag undrar NÄR det egentligen kommer att inträffa.
Jag måste också erkänna att jag inte riktigt har vant mig att vara gift även om det känns mindre och mindre konstigt för varje dag som går. Men att komma ihåg vad jag faktiskt heter numera och att inte haja till så fort någon refererar till mig som "fru" kommer nog att ta ett tag till. Men än så länge tror jag faktiskt inte att jag har sagt fel till någon dock. Jag har nog alltid sagt rätt efternamn och i alla fall inte rättat någon som har sagt att jag är gift, det är ju i alla fall bra det...
Denna vecka är, än så länge, ganska lugn på kvällarna i alla fall. Idag ska jag faktiskt göra klart någonting som har stått på min "Att göra-lista" hur länge som helst nu. Jag började redan i lördags i god väns sällskap och idag ska det slutföras. Vad det handlar om är alla mina utklippta recept som äntligen ska få komma in i sina pärmar. Jag har varit så duktig och sorterat bort alla konstiga recept som jag nu inser att jag aldrig någonsin kommer att laga till och nu ska alla de "fina" recepten in i pärmar. Det känns riktigt skönt att äntligen få bocka av en sak som länge har varit ogjord. Undrar vad jag ska ta som nästa stora "Att göra"-grej från den långa långa listan?
Jag vet också att prioriteringen på bloggen inte har varit på topp på sistone och jag tänker ofta att jag ska uppdatera bloggen men alltid dyker det upp någonting emellan... Jag ska försöka bli bättre, ni kan alltid påminna mig om ni tycker att jag uppdaterar för sällan...
Är det något man kan göra för att lugna ner den rusande klockan eller är det bara att gilla läget, spänna fast säkerhetsbältet och "go with the flow"?
Tja, tids nog kanske man vänjer sig...
Det händer saker i mitt liv hela tiden och vissa är trevligare än andra. Det är trevligt att det är skapligt lugnt på jobbet men mindre trevligt att ha varit sjuk och att ha maken inlagd på sjukhus för Stroke-kontroller. Nu var det ingen fara med just det men det var fortfarande inte en speciellt trevlig upplevelse.
Ibland känns det också som att det händer alltför mycket på en gång... Till exempel så har vi någonting inbokat varje helg fram till jul. Vissa helger är det inte särskillt mycket, andra är fullbokade men varje helg är det någonting som är planerat och bokat...
Jag vet att jag är ett planeringsfreak utan dess like (fastän jag har blivit mycket bättre de senaste åren så det så!) men det kan faktiskt vara skönt när ingenting är planerat flera veckor/månader i förväg utan att man bara kan vakna på morgonen och veta att "idag ska jag inte göra någonting alls, kanske bara kliva upp för att stoppa någonting i magen men inget annat". Tyvärr verkar inte det vara någonting som kommer att inträffa den närmaste tiden och jag har ju en tendens att ta på mig mer och mer saker också så jag undrar NÄR det egentligen kommer att inträffa.
Jag måste också erkänna att jag inte riktigt har vant mig att vara gift även om det känns mindre och mindre konstigt för varje dag som går. Men att komma ihåg vad jag faktiskt heter numera och att inte haja till så fort någon refererar till mig som "fru" kommer nog att ta ett tag till. Men än så länge tror jag faktiskt inte att jag har sagt fel till någon dock. Jag har nog alltid sagt rätt efternamn och i alla fall inte rättat någon som har sagt att jag är gift, det är ju i alla fall bra det...
Denna vecka är, än så länge, ganska lugn på kvällarna i alla fall. Idag ska jag faktiskt göra klart någonting som har stått på min "Att göra-lista" hur länge som helst nu. Jag började redan i lördags i god väns sällskap och idag ska det slutföras. Vad det handlar om är alla mina utklippta recept som äntligen ska få komma in i sina pärmar. Jag har varit så duktig och sorterat bort alla konstiga recept som jag nu inser att jag aldrig någonsin kommer att laga till och nu ska alla de "fina" recepten in i pärmar. Det känns riktigt skönt att äntligen få bocka av en sak som länge har varit ogjord. Undrar vad jag ska ta som nästa stora "Att göra"-grej från den långa långa listan?
Jag vet också att prioriteringen på bloggen inte har varit på topp på sistone och jag tänker ofta att jag ska uppdatera bloggen men alltid dyker det upp någonting emellan... Jag ska försöka bli bättre, ni kan alltid påminna mig om ni tycker att jag uppdaterar för sällan...
Länge sedan sist...
... men nu har jag ju faktiskt någonting att skylla på.
Vad har då hänt sedan sist? Jo, vi har haft vårt fantastiskt underbara bröllop. Vi vigdes i logen på Kyrkholmen omgivna av våra familjer, släktingar och vänner. Allt var fantastiskt vackert och underbart och konstigt nog så var jag inte nervös. Lite pirr i magen bara men det får man väl ha?
Kvällen tillbringade vi uppe på Vitbergsstugan där vi åt mycket god mat och hade väldigt trevligt i våra gästers sällskap. Dagen gick otroligt fort men samtidigt väldigt långsamt och jag hoppas att jag kommer att komma ihåg den dagen så länge jag lever. Vi har ju foton som hjälper oss men de kan ju inte visa känslan som vi hade.
På tal om foton så tar vi gärna kopior av alla de foton som ni tog på oss eller våra gäster. Hör av er så löser vi på något sätt med USB-minne eller skiva eller något.
Efter bröllopet hade vi tre dagar att:
* försöka förstå vad vi just hade varit med om.
* lämna tillbaka allt som vi lånat.
* packa
* städa i ordning hemma
* betala räkningar
För på tisdagskvällen åkte vi till Stockholm för att sedan tidigt på onsdagsmorgon åka till Tunisien.
Vi tillbringade två hela veckor i Sousse i Tunisien och njöt av sol, bad, god mat, lite shopping och att bara ta det lugnt och rå om varandra. Det var väldigt skönt att åka bort lite då vi dels har jobbat hela sommaren och dels haft all bröllopsplanering som bara blivit mer och mer intensiv de senaste månaderna.
Till sist måste jag bara få rekommendera vår underbara fotograf som fotade oss på vår vackraste dag.
Han heter Magnus Lindkvist och är en ung fotograf som trots sin ålder har hunnit fotografera åt ett flertal tidningar och tagit massor av superfina kort både på vuxna och barn.
Ett litet tips till föräldrar till nyblivna medlemmar av denna värld är att han tar gratis BB-bilder, och som ni kan se på hans blogg och hemsida så tar han underbara foton. Vi kan varmt rekommendera honom som en mycket trevlig och kompetent fotograf.
På återseende...
(... jag glömde väl inte att säga att jag numera heter Lindberg
)
Vad har då hänt sedan sist? Jo, vi har haft vårt fantastiskt underbara bröllop. Vi vigdes i logen på Kyrkholmen omgivna av våra familjer, släktingar och vänner. Allt var fantastiskt vackert och underbart och konstigt nog så var jag inte nervös. Lite pirr i magen bara men det får man väl ha?
Kvällen tillbringade vi uppe på Vitbergsstugan där vi åt mycket god mat och hade väldigt trevligt i våra gästers sällskap. Dagen gick otroligt fort men samtidigt väldigt långsamt och jag hoppas att jag kommer att komma ihåg den dagen så länge jag lever. Vi har ju foton som hjälper oss men de kan ju inte visa känslan som vi hade.
På tal om foton så tar vi gärna kopior av alla de foton som ni tog på oss eller våra gäster. Hör av er så löser vi på något sätt med USB-minne eller skiva eller något.
Efter bröllopet hade vi tre dagar att:
* försöka förstå vad vi just hade varit med om.
* lämna tillbaka allt som vi lånat.
* packa
* städa i ordning hemma
* betala räkningar
För på tisdagskvällen åkte vi till Stockholm för att sedan tidigt på onsdagsmorgon åka till Tunisien.
Vi tillbringade två hela veckor i Sousse i Tunisien och njöt av sol, bad, god mat, lite shopping och att bara ta det lugnt och rå om varandra. Det var väldigt skönt att åka bort lite då vi dels har jobbat hela sommaren och dels haft all bröllopsplanering som bara blivit mer och mer intensiv de senaste månaderna.
Till sist måste jag bara få rekommendera vår underbara fotograf som fotade oss på vår vackraste dag.
Han heter Magnus Lindkvist och är en ung fotograf som trots sin ålder har hunnit fotografera åt ett flertal tidningar och tagit massor av superfina kort både på vuxna och barn.
Ett litet tips till föräldrar till nyblivna medlemmar av denna värld är att han tar gratis BB-bilder, och som ni kan se på hans blogg och hemsida så tar han underbara foton. Vi kan varmt rekommendera honom som en mycket trevlig och kompetent fotograf.
På återseende...
(... jag glömde väl inte att säga att jag numera heter Lindberg
)