Människor
Det finns olika typer av människor i världen:
Det finns elaka människor (som jag antar har blivit elaka pga någonting som har hänt nyligen eller överhuvudtaget i livet, jag tror inte att någon är elak från början)
Det finns osynliga människor (som gör ett ganska stort jobb men som aldrig syns, det är aldrig någon som vet vad de heter eller känner igen dem på stan heller)
Det finns spexiga människor (som alltid ska synas och som är den första man lär sig namnet på i en grupp av människor)
Det finns vanliga människor (som flyter med gruppen och ibland guppar upp och tar för sig lite och ibland hamnar lite under vattenytan)
och så finns det underbara människor. Jag har träffat en sådan människa idag. Jag ska berätta lite bakgrund så ni riktigt förstår vilken underbar människa detta är.
Jag har från och till (mest från faktiskt på sista tiden) haft problem med axel, armbåge och handled på höger arm och för ett par år sedan fick jag ett handledsstöd från sjukgymnastiken på den vårdcentral jag gick hos då. Detta stöd har jag använt från och till och när jag har ont så lindrar det faktiskt ganska mycket. Nu efter all tapetsering och så där har det varit lite halvknackigt i armbåge och handled så jag har försökt ha detta handledsstöd på mig för att inte förstöra armen alldeles, så också idag.
När jag då som bäst sitter och jobbar hör jag plötsligt ett *knäck*, jag förstår först inte vad det är för något men så märker jag att handledsstödet känns konstigt. Då visar det sig att plastskenan i stödet har gått av och alltså inte alls ger samma stöd längre som det ska göra.
Mitt i allt kaos på jobbet inser jag att jag måste försöka få tag i en ny plastskena då jag inte vill jobba särskilt mycket utan denna nu då jag är lite trasig.
Jag ringer på min vårdcentral och får en tid när de ska ringa upp mig.
En distriktssköterska ringer då upp mig (faktiskt före utsatt tid så det ska de ha lite kredit för) och när jag förklarar mitt ärende säger hon att då måste jag prata med sjukgymnastiken och deras telefontid är stängd för idag och jag får ringa dit i morgon när de öppnar kl. 9.
Jag inser ju att detta i så fall betyder att jag inte kommer att ha något handledsstöd på hela dagen i morgon och förklarar för henne att det inte känns så bra.
Nej, tycker hon då, eftersom detta inte är ett akut ärende (hur nu hon kunde anta det, har hon känt på min högerarm kanske?) får jag ringa på deras telefontid i morgon men annars så har de en telefonsvarare.
Jag irriterar mig en stund på denna otrevliga människa och bestämmer mig tillslut för att ringa telefonsvararen på sjukgymnastiken i alla fall... Man vet ju aldrig... Nu är alltså klockan 16:10 och jag räknar inte med att bli uppringd förrän under dagen imorgon fredag.
Halv fem ringer så mobilen och det är Bernt (eller möjligtvis Bengt) från sjukgymnastiken som ringer, han frågar vad problemet är och jag försöker förklara hur mitt handledsstöd ser ut.
Han ska se vad han kan göra och prata med arbetsterapeuten och ska återkomma till mig på några minuter.
Han ringer tillbaka två minuter senare och säger att de har ett handledsstöd som jag kan få ta och kan jag vara där på 10 minuter så får jag det redan idag. Jag lämnar mina halvbakade kakor och slänger mig i bilen och hinner till vårdcentralen precis i tid för att få ett nytt handledsstöd. Jag känner mig otroligt lättad när jag sedan åker från vårdcentralen och vet att jag har ett nytt stöd för min stackars handled.
Denna Bernt var otroligt trevlig, både på telefonen och även sedan när vi träffades och det känns otroligt skönt att kunna jobba i morgon och på lördag utan att vara orolig för att armen ska ta mer stryk än nödvändigt. Idag är han min hjälte!
Det finns elaka människor (som jag antar har blivit elaka pga någonting som har hänt nyligen eller överhuvudtaget i livet, jag tror inte att någon är elak från början)
Det finns osynliga människor (som gör ett ganska stort jobb men som aldrig syns, det är aldrig någon som vet vad de heter eller känner igen dem på stan heller)
Det finns spexiga människor (som alltid ska synas och som är den första man lär sig namnet på i en grupp av människor)
Det finns vanliga människor (som flyter med gruppen och ibland guppar upp och tar för sig lite och ibland hamnar lite under vattenytan)
och så finns det underbara människor. Jag har träffat en sådan människa idag. Jag ska berätta lite bakgrund så ni riktigt förstår vilken underbar människa detta är.
Jag har från och till (mest från faktiskt på sista tiden) haft problem med axel, armbåge och handled på höger arm och för ett par år sedan fick jag ett handledsstöd från sjukgymnastiken på den vårdcentral jag gick hos då. Detta stöd har jag använt från och till och när jag har ont så lindrar det faktiskt ganska mycket. Nu efter all tapetsering och så där har det varit lite halvknackigt i armbåge och handled så jag har försökt ha detta handledsstöd på mig för att inte förstöra armen alldeles, så också idag.
När jag då som bäst sitter och jobbar hör jag plötsligt ett *knäck*, jag förstår först inte vad det är för något men så märker jag att handledsstödet känns konstigt. Då visar det sig att plastskenan i stödet har gått av och alltså inte alls ger samma stöd längre som det ska göra.
Mitt i allt kaos på jobbet inser jag att jag måste försöka få tag i en ny plastskena då jag inte vill jobba särskilt mycket utan denna nu då jag är lite trasig.
Jag ringer på min vårdcentral och får en tid när de ska ringa upp mig.
En distriktssköterska ringer då upp mig (faktiskt före utsatt tid så det ska de ha lite kredit för) och när jag förklarar mitt ärende säger hon att då måste jag prata med sjukgymnastiken och deras telefontid är stängd för idag och jag får ringa dit i morgon när de öppnar kl. 9.
Jag inser ju att detta i så fall betyder att jag inte kommer att ha något handledsstöd på hela dagen i morgon och förklarar för henne att det inte känns så bra.
Nej, tycker hon då, eftersom detta inte är ett akut ärende (hur nu hon kunde anta det, har hon känt på min högerarm kanske?) får jag ringa på deras telefontid i morgon men annars så har de en telefonsvarare.
Jag irriterar mig en stund på denna otrevliga människa och bestämmer mig tillslut för att ringa telefonsvararen på sjukgymnastiken i alla fall... Man vet ju aldrig... Nu är alltså klockan 16:10 och jag räknar inte med att bli uppringd förrän under dagen imorgon fredag.
Halv fem ringer så mobilen och det är Bernt (eller möjligtvis Bengt) från sjukgymnastiken som ringer, han frågar vad problemet är och jag försöker förklara hur mitt handledsstöd ser ut.
Han ska se vad han kan göra och prata med arbetsterapeuten och ska återkomma till mig på några minuter.
Han ringer tillbaka två minuter senare och säger att de har ett handledsstöd som jag kan få ta och kan jag vara där på 10 minuter så får jag det redan idag. Jag lämnar mina halvbakade kakor och slänger mig i bilen och hinner till vårdcentralen precis i tid för att få ett nytt handledsstöd. Jag känner mig otroligt lättad när jag sedan åker från vårdcentralen och vet att jag har ett nytt stöd för min stackars handled.
Denna Bernt var otroligt trevlig, både på telefonen och även sedan när vi träffades och det känns otroligt skönt att kunna jobba i morgon och på lördag utan att vara orolig för att armen ska ta mer stryk än nödvändigt. Idag är han min hjälte!
Kommentarer
Trackback
